There's nothing that can't be done, if we raise our voice as one. I'm alive and I'm here forever.

Jag är väldigt berörd av minnesstunden de visade för Michael Jackson, satt rent å grät. När Brooke Shields, brodern Marlon, dottern Paris och Pastorn pratade så blev det väldigt, väldigt berörande. Även när brodern Jermaine sjöng. Det är som det sägs, först efter hans död får han den uppmärksamhet han alltid har förtjänat. Man kopplar bort allt det dåliga och minns det fina och dom underbara låtarna.







När dottern klev fram till micken var jag såld, kändes plötsligt som det var jag som hade förlorat någon närstående, satt å grät fontäner.... så himla vackert och modigt av henne att berätta för hela världen att hon älskar sin pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0