Och idag, helvetets dagen....Då skulle vi kila hem från mormor. Jag, Ingela och Kenneth hade en bil och de resterande i familjen hade en annan. I våran bil beslutade vi oss också för att ta mina två kissekatter plus att Ingelas hund åkte med. Vi började vi åka runt 12:30 från mormor som bor utanför Norsjö. Vi hann väl köra ungefär en mil tills bilen började rycka och guppa av sig självt...(FAN tänkte jag men vi fortsatte köra) ...tills bilen helt plötsligt lägger av? Jag försöker starta igen men de händer inte ett skit när man vrider på nyckeln, vi kollar runt om oss och det enda man ser är typ skog, snö och himlen.. Efter typ 20min har det börjat bli riktigt kallt så jag och Ingela bestämmer oss för att lägga i friläge och putta för att sedan pröva starta i farten. Ingela går bakom bilen för att knuffa och jag ställer mig vid förardörrn. Vi springer i typ 50m med bilen tills vi är nöjda med farten, jag hoppar in, lägger i växel, startar och JAA! bilen startar...YES...men vänta, vars fan är Ingela? Då kollar jag i backspegeln, då kutar hon för sitt liv efter bilen! HAHAHA, jag ville ju inte stanna för tänk om bilen dör, så jag saktade som lugnt in och öppnade hennes dörr så hon kunde hoppa in efter drygt 1-2 min! HAhaha skitskönt att bilen startade MEN, än var inte problemet över...den börjar rycka och hoppa IGEN efter ca 2km, och mycket riktigt så dör den igen... Vi provar samma teknik som sist men det går inte...den är totalt död. Sen upptäcker vi djurspår utanför bilen, ser SERIÖST ut som vargspår även fast de inte var det.. men Ingela blev rädd så vi sätter oss i bilen för att frysa ihjäl.. men plötsligt ringer det i luren (som det har gjort väldigt många ggr innan men har inte riktigt tyckt det varit värt å skriva fram till nu) Morsan och Lasse ska komma och hjälpa oss...

Kan alltså summera dagen med 4 st spring-starta-metoden, 5 st startkablar-metoden, 1 st stopp-i-uppförsbacke-likamed-att-alla-får-knuffa-på-metoden och ett 4-timmars-problem-i-kylan. *PROSIT*